Le Petit Monkey - this is my life

Det här med att vara Au Pair... Folk verkar tro att det här yrket är en dans på rosor men det är det verkligen INTE. Jag börjar flippa på att bara vara hemma och leka leka leka med Kate hela dagen varje dag, 8-9 timmar per dag, jag ORKAR inte! Man gör inte det! Jag vet INGEN som orkar med det av oss au pairer! Och det är verkligen aldrig tyst, det känns som om man jobbar 24/7 så länge man är hemma iaf, för barnen är naturligtvis för små för att förstå vem Jag egentligen är för dem och att jag är där och jobbar för dem så det är väldigt självklart att de inte förstår när man jobbar/inte jobbar. Men det är tröttsamt... Det är väldigt ledsamt att bara vara hemma, inte kunna ta sig någonstans (jobbar på bilproblemet just nu.. JA man måste ha bil här för att kunna ta sig runt, helt värdelös)... Försöker styra så mycket playdates som möjligt, få hit folk, få Kate att leka med andra (för det är det, hon pratar nonstop när hon är med mig men blir helt knäpptyst så fort det kommer in någon ny i huset. Frustrerande? eh ja!) och försöker verkligen få henne att leka med sig själv! Problemet med familjer (de flesta, inte alla) som har au pairer är att de inte verkar ha haft någon tid för att uppfostra sina barn ordentligt/inte orkat för de flesta barnen till au pairer är bortskämda och får nästan alltid som de vill när de är med föräldrarna. Vi Au Pairer har lättare att säga ifrån och sätta gränser än vad de flesta föräldrarna verkar ha. Det är som Kath (Lizettes värdmamma) har sagt till Lizette, att vi har mer tålamod just för att vi inte är på något annat jobb hela dagarna och sen kommer hem till trötta, griniga barn där det lättaste alternativet bara är att göra som de vill/ge vad de vill ha för att undvika bråk, tjaffs och gråt osv. Och det får såklart oss Au Pairer att se ut som de dåliga personerna för barnen eftersom vi minutrarna innan kanske har sagt "nej du åt inte upp din middag, du får ingen kaka" men sen när de frågar föräldrarna när de kommer hem, så får de en kaka ändå? Så jävla oschyst beteende från föräldrarna, både mot barnen och mot oss för de lär sig på fel sätt och vi framstår som de elaka som alltid säger "nej". Det är riktigt orättvist men det är så det kan vara.


Vissa dagar måste man bara andas och rebooth, det här yrket ÄR inte lätt - oavsett vad alla andra verkar tro när man säger att man jobbar som au pair för det är ett unikt yrke och det är hundra gånger svårare än vad det verkar vara.


Så är det iaf. Tål att tänkas på!
Tack och hej.