Är det tid för oss att säga farväl?

Du och jag, 15 år.
Ensamma fast alltid tillsammans.
Du och jag mot alla andra
Ingen förstod hur det gick till
Ingen förstod oss
Och med en axelryckning
En blick
Och ett "fast aja"
Så förstod den ene
Vad den andra menade

Vi betade av Stockholm
Till små, små bitar
Upplevde, kände, levde
Med en storstad
Full av möjligheter
Full med äventyr
Varför har han snören i öronen?

Vi skrattade
Vi grät
Och vi vinglade fram
Av en stulen vinflaska
Av lyckoruset vi levde i
Hand i hand
Vi mot världen
Och hon dansade med en dvärg

Jag beundrar henne
Mina ögon ser upp till henne
Hon lärde mig
Hur man älskar livet
Att vara stark
Blicka framåt
Och se möjligheter

Min andra hälft
Och min själ
Mitt hjärta
Har aldrig gjort så ont
Som de gör just nu

Vem var Kristoffer-vem?


Jag saknar en bit av min själ och mitt hjärta

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0