sju års olycka
Klarar inte ens av att titta på mig själv i spegeln. Blir så äcklad av det jag ser. Tittar på mig och ser en vidrig människa med en helt blank yta utan något personligt djup. Helt iskall utanpå med ambivalenta känslostormar inuti som ingen ser. Jag trodde att jag hade accepterat och gått vidare.
Fast det var bara ebb innan tidsvattnet kom och rann över mig igen.
Fast det var bara ebb innan tidsvattnet kom och rann över mig igen.
Kommentarer
Trackback
