Le Petit Monkey - this is my life

Det är så sjukt, efter jag läste Elinas blogg igår.... Måste berätta vad som hände på jobbet idag.

Idag på jobbet när jag satt i kassan såg jag att det satt en ung tjej utanför kassaområdet på en stol (vi har några stolar där som pensionärerna kan sitta och hänga vid efter de har handlat för att få mingla med sina kompisar). Inget konstigt med det, det är alltid massa kids som sitter där och hänger varje dag. Fast när det hade gått fyrtio minuter började jag undra varför hon fortfarande satt kvar. Jag frågade LawLaw (som jag jobbade med ikväll) om hon hade suttit där länge och hon svarar "jaa jag tror det, tror hon har suttit och gråtit också". Jag ba "eeh what?!" så ryckte LawLaw på axlarna och gick ut för att ta in skyltarna. Jag kollade på tjejen igen och såg rakt in i hennes rödgråtna ögon. Jag tänker inte bara stå och se på när jag ser en annan människa må dåligt så jag gick fram till henne och frågade om allt var okej. Hon svarade bara att det var lugnt men shit vad jag såg att hon ljög. Jag dröjde mig kvar ett tag och frågade "är du säker?" och hon nickade bara och gav ett litet leende samtidigt som hon tog upp sin mobil och började pilla på den. Jag gick tillbaka till kassan men satt och sneglade på henne hela tiden och jag visste att det inte "var okej".

När klockan var åtta (vi stänger klockan åtta) så började LawLaw säga till kunderna att vi skulle stänga. Såklart skulle hon säga det med det otrevligaste tonfallet någonsin till tjejen och jag såg hur paniken spred sig i hennes ögon när hon sakta och motstridigt började resa på sig samtidigt som hon svarade ett tyst "okej..." och började gå ut mot dörrarna men precis vid ytterdörrarna vände hon sig om och sprang in igen med panikgråt i halsen
"Ursäkta hej, men... Jag kan inte gå ut. Jag kan verkligen inte. Han står där utanför" och tårarna rann ner längst hennes kinder medan hon försökte hulka fram en förklaring. Fan fan fan, jag fick så ont i magen när jag försökte lägga ihop ett plus ett om vad som hade hänt och gick fram till henne och la armarna om henne och försökte trösta henne så gott jag kunde.
"Vem är det som står där ute? Vad är det som har hänt?"
"Han... Det är hans kompis"
"Vems kompis?"
"Min pojkvän.. Eller min förra pojkvän. Jag var hos honom precis, vi gjorde slut"
"Varför står hans kompis här utanför och väntar på dig?"
"När jag gjorde slut blev min pojkvän så arg... Han vägrade släppa ut mig. Han tog tag i mig. Det gjorde ont, men jag slet mig loss och sprang därifrån. Och nu väntar dom på mig"

Jag kände hur hela jag började skaka, hur mina ögon fylldes med tårar när jag såg in i hennes rädda ögon för vad som skulle hända henne om hon gick ut.

"Hur gammal är din förra pojkvän?"
"Han är ett år äldre än mig. Jag går i åttan och han går i nian"
"Har han gjort något sånt här förut mot dig? Har du pratat med någon om det här?"
"Nej men han har skrikit på mig och så... Jag har pratat med min syster bara"
"Okej.. Har du någon kurator på skolan du kan prata med? Går du här nere i Ekhammar?"
"Nej jag går inte här men vi har en skolsyster som är jättebra"
"Imorgon när du kommer till skolan, tycker jag att du ska prata med eran skolsyster och berätta vad som har hänt. Sen tycker jag att du och hon tillsammans ska kontakta polisen och berätta för dem vad din förra kille har gjort"
"Mmm..."
"Eller vill du att vi ska ringa polisen nu på en gång? Jag kan stå med dig här, jag står med dig tills polisen kommer och jag står här hela tiden medan du pratar med dem och tills dom har gått. Vill du det?"
"Ja, jo... jag vet inte... Min kompis är på bussen, hon och hennes kille ska möta mig... Men snälla jag vågar inte gå ut igen, kan jag få vara här inne tills dom kommer?"
"Du kan få följa med oss och stänga om du vill, så går vi ut bakvägen tillsammans. Okej?"

Dom är barn. Hon är fjorton år och han är femton år. Och han gör henne illa. Dom är barn.

Hon följde med oss när vi stängde, hennes kompis kom och mötte henne när vi kom ut på lastkajen och hon bara stod och grät och grät och grät och jag fick så ont i mitt hjärta när jag såg hur EN ENDA kille kan göra en person så sjukt rädd och panikslagen. Någon som hon har varit kär i - hennes första kärlek kanske, någon som hon har litat på och skapat ett förtroende för som helt plötsligt gör henne illa. HAN gör HENNE ILLA! Och ni kanske inte tycker att det är nånting, att vadå, "han tog ju bara tag henne i armen lite grann" men det är fan SKITSAMMA! Det är aldrig okej att en kille gör en tjej illa! Det är aldrig okej att en människa gör någon annan människa illa över huvud taget. Det är aldrig okej när någon annan gör illa någon, vare sig psykiskt eller fysiskt! Det räcker! Det räcker nu! Det räcker, det räcker, det räcker!!!! Jag säger nej!

"Vill du att vi ska ringa polisen?"
"Nej, jag klarar mig nu, min kompis och hennes pojkvän är här... Så jag klarar mig"
"Okej, jag förstår att det här är svårt för dig men för din egen skull, för andras men även för hans skull så tycker jag verkligen att du ska prata med din skolsköterska och tillsammans prata med polisen, för det är aldrig okej att en kille gör illa en tjej på ett sånt sätt, på NÅGOT sätt över huvud taget. Okej? Försök göra det imorgon"
"Mmm, jag ska prata med henne imorgon"

Jag såg direkt i hennes ögon att hon inte kommer göra det men jag gav henne en kram och strök bakisdan av min hand över hennes kind
"Det här kommer ordna sig, jag lovar"
Och hon log det lilla osäkra leendet och gick armkrok tillsammans med sin tjejkompis därifrån. Barn fast ändå redan vuxna.

Mitt hjärta ville gå sönder när jag såg en sån ung, fin tjej redan ha fått stöta på baksidan av ett förhållande men även på vårt samhälle.


Det är dags att säga ifrån, det är dags för alla att säga nej till att sånt här händer i vårt samhälle idag.
Det räcker.