Musiken från sista dansen har tystnat
Och ännu en vinternatt lägger sig sakta över gatorna i Stockholm.
Medan hon ensam dansar från ställe till ställe, från Söder till Vasastan till Stureplan är klarheten och förvirringen ett ihopsnörat faktum.
Snöflingorna svävar sakta ner och lägger sig på den varma marken och smälter långsamt, långsamt bort till någonting som aldrig fanns.
Som du och jag.
Och hon går där längst gatorna ensam, i natten, i den långsamt insomnande staden som sakta gryr mot morgonen och ser på de som funnit varandra och lyckligt dansar hem, hand i hand.
Och Kleerup spelar på repeat i mitt bakhuvud.
I förrvirringen, i alkoholens dimma stannar hon upp och ser klararheten framför mig som en stjärnklar vinternatt.
Ett litet, litet leende byggd på både lycka och sorg växer fram i hennes ansikte.
För det känns bra nu.
Och hon vet att hon lever, hon kan känna kärlek, hennes hjärta kan älska.
Andedräkten fryser till is när hon andas ut medan snöflingorna fortsätter att falla till symfonin av stadens taxibilar.
Långsamt börjar hon dansa hemåt med hennes hand kall och tom.
Fast hennes hjärta är varmare och starkare än någonsin.
Det känns faktiskt bra nu.
Och Kleerup spelar på repeat i mitt bakhuvud.
Medan hon ensam dansar från ställe till ställe, från Söder till Vasastan till Stureplan är klarheten och förvirringen ett ihopsnörat faktum.
Snöflingorna svävar sakta ner och lägger sig på den varma marken och smälter långsamt, långsamt bort till någonting som aldrig fanns.
Som du och jag.
Och hon går där längst gatorna ensam, i natten, i den långsamt insomnande staden som sakta gryr mot morgonen och ser på de som funnit varandra och lyckligt dansar hem, hand i hand.
Och Kleerup spelar på repeat i mitt bakhuvud.
I förrvirringen, i alkoholens dimma stannar hon upp och ser klararheten framför mig som en stjärnklar vinternatt.
Ett litet, litet leende byggd på både lycka och sorg växer fram i hennes ansikte.
För det känns bra nu.
Och hon vet att hon lever, hon kan känna kärlek, hennes hjärta kan älska.
Andedräkten fryser till is när hon andas ut medan snöflingorna fortsätter att falla till symfonin av stadens taxibilar.
Långsamt börjar hon dansa hemåt med hennes hand kall och tom.
Fast hennes hjärta är varmare och starkare än någonsin.
Det känns faktiskt bra nu.
Och Kleerup spelar på repeat i mitt bakhuvud.
Kommentarer
Postat av: rox!
awwww pretty! du å dina litterära talanger! :]
Postat av: kissekattenn
nahw, i'll do my best :)
Trackback