Vad ska man känna?
Det här med att vara Au pair, miljön man är i, människor som kommer och går ut ur ens liv här, folk som är klara med sitt år och som åker tillbaka hem, resor, bråk... Det är som ett år fyllt med känslostormar x100, det är helt olika från dag till dag vad som händer, vad man känner och inte känner.
På lördag åker jag, Lizette, Hanna och Malin till sydön och ska vara där i tre veckor och som vi har sett fram emot den resan även fast det har varit lite strul på vägen, men det har hela tiden varit "åh bara det blir den 19e december så att vi kan komma iväg till sydön och ha en grym semester" och nu är vi snart där. På lördag åker vi. Det folk (jag) inte har fattat fören nu är att sydönsresan är som "det sista som händer" innan det är dags för alla att åka hem till Sverige igen.
Och jag insåg det igår.
En del av mig vill inget heller än att åka till Sydön och uppleva allt vackert som finns att uppleva där nere men en annan del av mig vill inte åka för det betyder att allt det här kommer att ta slut snart, alla kommer att börja åka hem.
Som Linnea sa till mig; "när man kommer hem igen kommer hela det här året bara kännas som en dröm"
Det kanske är nu vi är i förstadiet till att vakna, då vi långsamt är på väg tillbaka till verkligheten och börjar inse;
Det var inget annat än en dröm...
På lördag åker jag, Lizette, Hanna och Malin till sydön och ska vara där i tre veckor och som vi har sett fram emot den resan även fast det har varit lite strul på vägen, men det har hela tiden varit "åh bara det blir den 19e december så att vi kan komma iväg till sydön och ha en grym semester" och nu är vi snart där. På lördag åker vi. Det folk (jag) inte har fattat fören nu är att sydönsresan är som "det sista som händer" innan det är dags för alla att åka hem till Sverige igen.
Och jag insåg det igår.
En del av mig vill inget heller än att åka till Sydön och uppleva allt vackert som finns att uppleva där nere men en annan del av mig vill inte åka för det betyder att allt det här kommer att ta slut snart, alla kommer att börja åka hem.
Som Linnea sa till mig; "när man kommer hem igen kommer hela det här året bara kännas som en dröm"
Det kanske är nu vi är i förstadiet till att vakna, då vi långsamt är på väg tillbaka till verkligheten och börjar inse;
Det var inget annat än en dröm...
Kommentarer
Trackback
