blabla
Gick och la mig bitter vaknar bitter och superhungrig.
Jag är så less på mina ambivalenta känslor och mina spåriga känsloutbrott och min förundran över varför jag inte också kan vara kille och skita i allt och alla och vara lite egoistisk och bara tänka på mig själv och också kunna bränna folk istället för att själv bli bränd hela tiden blablablablabla.
När man var tonåring och var wild and crazy och upprorisk så slängde man alltid ur sig "men det skiter väl jag i, jag skiter i allt" och det måste ha varit så befriande för man gjorde ju typ det på ett sätt fast ändå inte. Man var inte lika blödig som man är nu! Herregud, hur kan man bli så less på sig själv egentligen?
Hur gör man för att stänga av sina känslor?
Tonårstjej!!
Kommentarer
Trackback
